Påskträningar

Vardagen

Började fundera över vår vardag, konstaterade att ganska mycket av min lediga tid går åt till att träna hund - överraskning? :)

Men vad annars skall man göra dessa allt längre och ljusare kvällar? Städa - helt överskattat. Vara ute - det är ju det härligaste som finns. Och i sällskap med hundarna eller hästarna - finns inget bättre!

Så igår kombinerade jag butiksresan med en kort träningssession på Gammelgården - ingen snö, gräsmattan var nog lite våt ännu men våren är nog en god bit på väg.

Tränade rutan med sitt skick i tomma intet - markerade "tomma intet" som man lär kunna göra på tävling, med korta stumpar av band här och där. Och igår hade jag nog orsak att hurra, Nitza sprang rakt ut och STANNADE fint - vi har haft "problem" med att hon inte lyssnar på mitt STÅ! tillräckligt snabbt utan kan ta ett t.o.m två (fyy!) språng efter kommandot. Men igår stannade hon genast och fick sin stora, röda favoritboll som belöning.

Upprepade och tog skick till rutan också ett par gånger, för att inte bara "harva" på rakt ut utan att hon också får springa till rutan som hon älskar....

På måndagens träning hade vi problem med dirigerad apport, Nitza sprang till mittersta apporten - på sandplan där apporten inte syntes, men oberoende måste hon ju titta på min dirigering och inte springa dit hon tycker!  Därför backade jag 10 steg och tog en "babydirigering" med 2 utlagda apporter och matkopp med malet kött i på den plats dit jag ville att hon skulle springa. Här såg man igen hur viktigt det är att ta sig själv i kragen och göra det enklare/påminna hunden om vad jag vill istället för att bli arg och tycka att en sån korkad hund jag har... (vilket jag gjorde på måndagen...).

Först betonade jag märkets betydelse med att i smyg en liten matkopp med gota bakom märket - en positiv överraskning :) Sen märket på nytt och dirigering vänster - och höger - och vänster igen, med matkoppen. Till slut en höger och en vänster med apporten på plats, satte dessutom apporterna närmare varandra än vad de är på tävling för att få henne att tänka att ta den yttersta - och som belöning fick hon springa direkt till bollen, utan att behöva sätta sig vid sidan och avlämna apporten - jag var nöjd!

Träning och lite mer träning

Vi har njutit av marsvädret, många dagar med sol och skare. Våren är nog årets härligaste tid!

Vi har tränat regelbundet lydnad (TOKO) med Åsa och visst går de nya momenten framåt, ibland ett steg bakåt och sen igen lite framåt. Men träning brukar hjälpa mot det mesta :)

Skyddsträningarna har också kommit igång och vi försöker nu delta aktivt både måndagar och onsdagar för att eventuellt kunna börja fundera på nåt prov eller ZTP-test i sommar. Få se. Vi tar det sakta och går grundligt till väga hellre än att stressa på.

Jag har tränat föremålsruta (esineruutu) på många promenader den senaste tiden, gömmer mina handskar om jag ej kommit ihåg att ta några andra föremål med. Gör smala rutor, 15 m x 50-60 m djupa och har henne att leta 1-3 föremål, ibland med belöning emellan, ibland 3 st innan belöning. Fortsätter dessa övningar/lekar, skall börja lägga ut mer föremål och göra fler rutor med förlyttning emellan dom.

Igår, 23.3. gjorde jag årets första skogsspår åt Nitza. Inte så värst långt för vi har inte spårat i skogen på "år och dar". Hon tog upp spåret fint och hade en sån motivation att det var inte sant! :) hittade föremålen jag lagt ut, lite fundersam var hon nog där spåret gick över en liten isig väg men vi kom över och till slutföremålet. Nu ska vi fortsätta med denna gren och se vart det leder.

På fotona tycker jag att man tydligt kan se hennes markbundenhet och iver :) Spårar lågt och intensivt. Små hinder, som ett kullfallet träd störde inte heller.

Inga valpar nu - Ei kevätpentuja

29.2. på kvällen åkte vi med färja mot Sverige, tappade lite bort oss men körde ner  till Eslöv i Skåne på måndagen och träffade Ronnie Engh på Kennel Briskas. Åkte direkt till Malmö djursjukhus för att ta ett progesterontest till (det förra togs på fredagen och visade 2,19).
Resultatet visade att de optimala betäckningsdagarna var måndag-onsdag, alltså vi var helt i rätt tid på plats!
Vi bekantade oss med Briska´s Eddie som var en fin, harmonisk öppen hane. På kvällen fick Nitza och han stifta bekantskap med varandra men ingen parning skedde.

Vi återkom på tisdagen tiotiden, ingen parning nu heller, gott försök men han kom inte till nån slutsats (ha ha).
Pausen fördrev vi med att åka till Flyinge och beundrade den fina gamla anläggningen, fd stuteri nu en skola för hästelever.

Eftermiddagens försök = inget resultat och nu började det nog kännas lite oroligt - samma sak på kvällen, det bara inte lyckades så vi gjorde beslutet att åka hemåt igen....faaan! att det var irriterande. Lång resa till ingen nytta. En fin hane dessutom men när det inte blir så blir det inte. Allt har väl en mening men nog kändes det ganska tröstlöst.

För att inte tala om hemresan och alla gatuarbeten i Stockholm city där vi irrade och försökte hitta Viking terminalen......

Men, vi försöker på nytt i höst och satsar nu under tiden på att träna och tävla.