Men vad annars skall man göra dessa allt längre och ljusare kvällar? Städa - helt överskattat. Vara ute - det är ju det härligaste som finns. Och i sällskap med hundarna eller hästarna - finns inget bättre!
Så igår kombinerade jag butiksresan med en kort träningssession på Gammelgården - ingen snö, gräsmattan var nog lite våt ännu men våren är nog en god bit på väg.
Tränade rutan med sitt skick i tomma intet - markerade "tomma intet" som man lär kunna göra på tävling, med korta stumpar av band här och där. Och igår hade jag nog orsak att hurra, Nitza sprang rakt ut och STANNADE fint - vi har haft "problem" med att hon inte lyssnar på mitt STÅ! tillräckligt snabbt utan kan ta ett t.o.m två (fyy!) språng efter kommandot. Men igår stannade hon genast och fick sin stora, röda favoritboll som belöning.
På måndagens träning hade vi problem med dirigerad apport, Nitza sprang till mittersta apporten - på sandplan där apporten inte syntes, men oberoende måste hon ju titta på min dirigering och inte springa dit hon tycker! Därför backade jag 10 steg och tog en "babydirigering" med 2 utlagda apporter och matkopp med malet kött i på den plats dit jag ville att hon skulle springa. Här såg man igen hur viktigt det är att ta sig själv i kragen och göra det enklare/påminna hunden om vad jag vill istället för att bli arg och tycka att en sån korkad hund jag har... (vilket jag gjorde på måndagen...).
Först betonade jag märkets betydelse med att i smyg en liten matkopp med gota bakom märket - en positiv överraskning :) Sen märket på nytt och dirigering vänster - och höger - och vänster igen, med matkoppen. Till slut en höger och en vänster med apporten på plats, satte dessutom apporterna närmare varandra än vad de är på tävling för att få henne att tänka att ta den yttersta - och som belöning fick hon springa direkt till bollen, utan att behöva sätta sig vid sidan och avlämna apporten - jag var nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar